Det som inte dödar dig, gör dig starkare

Igår blev det inget bloggande. Jag var på begravning och fikade 15484445 gånger känns det som.
Jag kramade också säkert 30 personer jag aldrig har sett förut.

En gubbe (?) kommer fram och kramar mig.

Gubben: Jag beklagar sorgen.
Jag (lite förvånad): Ah. Tack.
Gubben: Jag är din pappas kusin.
Jag: Eh, jaha! Trevligt att träffas.

Detta känns inte helt hundra.



Själva begravningen var både sorgsen och fin. Kändes ändå skönt på något vis, att få ta farväl en sista gång. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket på så kort tid. Jag har vanligtsvis väldigt svårt för att visa känslor inför andra människor, särskilt för personer jag inte känner så väl. Men igår kom allt på en gång, alla känslor bara forsade fram.

Livet är alldeles för kort, ta vara på den tid ni har med de ni älskar. En dag kan allt vara borta.

Kommentarer
Postat av: josdil

låter som din pappa dött. men det hoppas jag inte.

tråkigt med begravning, finns inte mycket som är värre =/

2010-01-06 @ 15:44:08
URL: http://josdil.blogg.se/
Postat av: Ellis

Skönt att du ändå klarade av o vara där, vet hur jobbig en begravning kan vara...

2010-01-06 @ 19:31:25
URL: http://ellisu.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0